Alltså jag förstår inte hur man kan leva med en lögn...?
Hur man kan kunna gå runt och låtsas som om ingenting har hänt.
Vad vinner man egentligen på att ljuga när man i slutändan,
när sanningen kommer fram alltid är en förlorare ändå?

Att ljuga för mig är nog något av det värsta man kan göra.
Och att förlåta någon som en gång har ljugit för mig,
det kan nog vara bland det mest svåra för mig att gå igenom.
En människa som ljuger för mig, den blir mindre fin i mina ögon.
Den sjunker lägre, eftersom minsta lilla sak sedan känns som svek.

Fan, vad jag babblar... och ni fattar säkert ingenting.
Men så är det.

Godnatt!