SÅJAAAA.

Hemma igen.
Fortfarande en lite mindre glad Sandra.
Fortfarande en person som förändras.
Precis som alla andra, synd nog.

Vi växer ifrån varandra.
Och önskar att allt var som förut,
även om jag vet att det är viktigast att blicka framåt.

Pussss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0