Jag har insett nu vilket stort steg jag lyckades ta,
genom att ta mig igenom all den här skiten,
inse att min kärlek inte var någon jävla kärlek.
Och ja, jag säger jävla kärlek, för att det var
en jävla kärlek. En dålig kärlek, alltså ingen kärlek!
Men jag trodde hela tiden att det var kärlek,
dum som jag var!

Nu vet jag vad riktig kärlek är!
För jag har en underbar kille som delar den med mig.
Som får mig att se ljust, på nästan precis allt
som finns och rör sig! 

Och guuuud, vad tacksam jag är för det!
För det är nog en mening med allt som händer
här i livet. Och sen i julas, kan jag bara komma ihåg
att jag har haft en känsla av glädje i kroppen!

Känns som att jag kommit mina vänner närmare,
på ett annorlunda sätt. Jag tänker på dem mycket mer,
ser till så att dem mår bra, och även om det inte märks tjejer..
så bryr jag mig om er allihopa!
Och önskar såklart att jag hade haft mer tid för alla.. :(
Men ni vet nog lika väl som jag, att det inte är lätt alla gånger!

Men jag älskar er! ♥